Kärleksfunderingar

Den 28e januari har jag och Niklas varit tillsammans i 1 helt år. Min fina fina Niklas. Det känns helt underbart för mig och jag tycker att det här året gått så otroligt snabbt. Och vad mycket vi hunnit med! Varit på både ditt och mitt land, haft semester på Mallorca, massor av middagar med både din och min familj, vi har hunnit lära känna varandra och varandras vänner, du har varit med mig när jag både fått nytt jobb och flyttat hemifrån. Så nära som jag kommit dig har jag inte kommit någon annan kille förut. Jag har aldrig mått så bra som jag mår med dig och vi konstaterade för ett tag sen att vi har ett väldigt bra förhållande, har knappt bråkat någonting alls under detta år (om småsaker såklart, men inget riktigt stort). Du har blivit min bästa vän och pojkvän, och jag hoppas att du vill vara det ett tag till :) (eller för alltid). Även fast jag är otroligt glad över oss så tycker jag samtidigt att det är läskigt. Man är så himla rädd för att bli sårad igen och förlora det bästa man har. Man är rädd för att den andre ska känna mindre än vad man själv gör, man är rädd för att man ska bli tagen för givet. Också är man rädd för att man själv ska börja tänka konstiga tankar. Men jag tror jag får lära mig lite mer av dig Niklas, att ta en dag i taget och inte tänka så mycket på framtiden. Och så länge jag får dela mitt liv med dig kommer jag nöjd och glad. SÅ GÖR FÖR FAN INTE SLUT MED MIG!!!!!!!! skoja. nej men, ville bara att du och ni andra ska veta hur mycket du betyder för mig. <3 /din tires